.... ja, dom verkar fladdra mig förbi i sommar! Inte i positiv bemärkelse, utan med ett viss underton av missnöje. Ni vet det där, när man har förväntningar och -hoppningar, tror att någonting skall bli riktigt bra. Nu var ribban högt lagd för sommarupplevelser, tid för mycket som man inte annars hinner med och jag "flög" under ribban med buller och bång. Så kan det gå, bara att resa sig och ta ny fart, trots att det bränner lite här och var. Känns som när skon skaver, det gör ont, gnagar och man får ingen ro förrän man stannat upp och tömmer skon på skräp. Inte så lätt heller att balansera på ett ben, det är ngt med balans i tillvaron. Ömma punkter hindrar att nå toppar och berg, med uthållighet och tålamod skall det erövras med hopp om en ny sommar med nya gyllene tillfällen. (Ja, jag vet, det här blev lite kryptiskt, men håll till godo.)
![]()
![]()
![]()
Gråhägern blev ändå ett Gyllene tillfälle här om kvällen!
Må gott!
